emmiskin

Jag hatar verkligen känslan av tomhet. Den smyger sig alltid fram hos mig några dagar efter att jag fått känna av lite närhet. Varför är det så? Kan jag inte bara vara glad, lycklig, tralla runt och leva livet. Inte bry mig. Allt vore så mycket enklare ifall jag inte tänkte så jävla mycket. Jag hatar att känna mig ensam och lämnad. Jag borde istället känna mig upprymd på något vis. Av det där lilla som får mig att må bra just för stunden. Men den känslan behåller sig ju såklart inte särskilt länge. Men fan. Nu får det vara slut på skitsnacket och detta skithumör. Jag klarar mig, det gör jag. Allt är ändå glömt om några dagar. Fint.