emmiskin

Det blev väldigt sent igår. Låg och läste tills klockan var cirka tre. Försökte sen sova, och plötsligt börjar jag gråta jättemycket. Sedan började jag tänka på hur dålig min och mammas relation är och blev ännu ledsnare. Jag hatar när min familj är utomlands. För jag är så himla rädd att flygplanet ska kracha. Att dom ska dö. Så jävla patetiskt att tänka så, men var ju så himla trött igår också. Och jag somnar alltid mycket enklare efter att ha gråtit lite, så jag kokade ihop anledningar till att gråta. Hur som helst tände jag min sänglampa, så jag kunde se någonting. Gillar inte mörkret. Och så ser jag att det är en spindel i taket, nästan ovanför mig. Jag är livrädd för spindlar, men det kändes som att det var meningen att jag skulle ha svårt att sova, gråta och sen tända lampan. Just för att jag skulle lägga märke till spindeln. Jag tog mig an spindeln efter lite om och men. Ibland är hårsprayen min bästa vän. Fast jag hatar att jag är rädd för kryp, men det är en annan historia.

Hur som helst vaknar jag av att min familj kommer hem. Min lillebror kommer in och skryter om att han köpt tre adidasjackor, den jävlen. Mamma kommer ner och berättar att hon köpt en till mig. Den är svart med röda ränder. Duger absolut. Speciellt nu när Hanna roffat åt sig den gula wtc-tröjan.

På förmiddagen låg jag ute i solen och läste. Det var skönt, men väldigt svettigt också. Efter någon timme gick jag och mamma ner på stan. Jag fick 10 par strumpor. Det behövdes verkligen. Mamma och jag gick till djuraffären. Mamma är så himla ledsen över att min Jens rymt eller blivit stulen, så hon köpte sig en ny kanin. En tjej den här gången. Vet inte ifall hon har något namn än, men jag kallar henne Snorkfröken. Hon är fin. Skönt att det är mammas kanin den här gången, så jag slipper känna lika mycket skuld över allt som annars. Jag är inte en bra djurägare direkt. Inte egentligen. Jag tappar lätt intresset. Det enda undantaget är Truls. Min favorit.