emmiskin

Nu är det natt. Jag gråter inte längre. Det är bra. Då gråter jag inte förhoppningsvis när jag ska prata om det. Är det något att prata om? Det är det. Jag blir ledsen för hans skull. Som fan. Jag hatar henne. Hon har förstört mitt liv och det på riktigt. Dock orkar jag inte dra ut på allt och börja gråta igen, så jag tar det lite lugnt.

Tänker på Way out west. Det var jättekul, men det kunde såklart varit bättre. Hade oftast kul, men kände mig ivägen(?) och att allt var mitt fel direkt något hände. Inte ok. Men ja, vad finns det att säga? Nästa år kan bli bättre.