songbird
Jag borde kunna åka till Göteborg, Way out west. Utan problem tycker jag. I såna fall kommer jag på torsdagen. Vill beställa biljett, men också ha större chans att vara riktigt frisk, så torsdag blir det. Passar hoppas jag?
Har nyss raderat all musik från min ipod. Ska lägga in allt igen för den var härjig och kunde inte spela något. Kommer inte bli roligt, men nu behöver jag inte jättemycket variation, så det kanske inte tar hela natten.
jag är inte rik
Jag har hunnit spela badminton med Daniel. Det var svettigt, men jag skrattade lite. Varför vet jag inte, men det var kul att fnissa.
Vikten minskade när jag var som sjukast. Nu börjar jag gå upp igen. Gillar det inte. Jag måste sätta igång med träning och sånt där. Mindre mat. Jag vet inte, men smalare känns det som jag måste bli. Vill det. Grejen är att det oftast inte finns någon ork till det.
Dagens låt: Trasiga skor - Lilleman
in my own direction
Ska nog sussa lite snart. Kan göra mig gott. Jag behöver fler bloggar att läsa. Jag är verkligen inne i det just nu. Spanar runt men hittar inget. Något förslag? (Ylva, du kanske?) Kanske, kanske inte.
Sömnen är i vilket fall som helst nära inpå. Nu ska jag ge mig. Det räcker med det här. Jag är redan dryg, men det är sådan jag blir när saker som dessa sker. Känns som jag sitter i karantän. Inte för att jag har någon aning om hur karantän känns, men det är det enda ord jag kopplar ihop med min situation.
about being such a freak
Nu ska jag berätta lite smått och gott om min dag. Jag gick upp innan klockan tio. Såg på Blue water high på Hej hej sommar. Det var roligt. Jag åt frukost och var social med mamma och Daniel. Tog en lång dusch och klädde därefter på mig. Klädesplagg bland annat min nya röda kortärmade skjorta. Kom på att jag ser ut som en servitris i den. Eller en sådan som sitter i kassan på Coop Extra i Ludvika. Gillar den inte, men skitsamma, skjortan är skön och den var billig, men jag fick den gratis för mamma betalade.
Efter lunch gick jag ut och la mig i solen och lyssnade på musik. Efter 40 minuter drog jag in och såg på Tribe. När ska jag sluta se på den serien? Jag har ju redan sett allt. Jag blir galen på mig själv. Efter det var det That 70's show på 4an, två program och jag såg båda. Jag har även hunnit att skriva ett inlägg om Tunisien, så jag om några år (om inte allt raderas) kan gå tillbaka och kolla. Det är därför jag skriver. För att komma ihåg och kunna skratta åt mig själv.
På kvällen spelade Daniel och jag badminton. Jag är bättre än han och han vet om det. Pågrund av det måste han varje gång jag gör något fel påpeka det och säga att jag är dålig, fast han säger "bra" fast med ironi. Ni vet hur det brukar låta. Eller jag vet inte. Det är kanske bara jag som får ironiska kommentarer.
Nu ikväll tänkte jag se på tv. Därefter sova. Hade planerat att baka en kladdkaka åt mig själv idag, men blev inte sugen när jag väl hade tid. illamående. Inte kul på något vis. Imorn blir det kanske av.
Dagens låt: Outsiders - Franz Ferdinand
Just ja. Värt att minnas: Ylva ringde mig. Hon berättade om hur spelschemat för Way out west såg ut. Jag har inte kunnat se det på datorn själv, men snart kommer jag väl på något vis. Lät helt ok för att vara ett festivalschema, men synd att BD avslutar fredagen. Det borde Franz göra. Aja, huvudsaken är att jag får se dem.
tunisien
Stranden hade fin sand. Låg kamelbajs lite här och var, det var inte fräscht. Havet var varmt och kul att bada i tills människor började förfölja en.
Fanns några få butiker runt vårat hotell. Intressanta solglasögon som lätt var värda att prova. Vad tycks? Själv gillar jag dem. De är annorlunda och speciella på sitt egna lilla vis. Dock passar de inte mig så värst bra, men fina är de ändå.
I Tunisien gjorde vi inte mycket egentligen. Badade i poolen vi hade vid hotellet, solade och gick runt lite. Vi gick en promenad en dag som var så ovärd. Blev bara svettig och vi gick i onödan, för vi kom inte dit vi var påväg. Vi badade i havet 2 gånger. Mycket skönt var det. Vi kollade i små butiker. Jag fick en kameltröja.
Vårat hotell var lite smågalet. Eller inte galet, men drygt. Det var några slags hotell-turist-ledare där. De var utländska. De kunde bara prata franska eller deras egna språk. De kom fram och störde mig när jag solade. En petade på min mage (en sån jävla förnedring!). En annan (koko-pojken) kom fram och höll för mina ögon och jag försökte ta bort händerna men han höll kvar dem. Galet, men de alla var glada.
Koko-pojken (kallas så för att han varje gång han såg oss halvskrek "hello hello, koko? koko? Slovenia? hello, koko, SLOVENIA?!"). Jo, alla såna där ledare trodde att vi var från Slovenien. Gång efter gång (okej, 2 gånger. De gångerna efter gick vi med på att vi var därifrån för att slippa prata) frågade de varifrån vi var. Eller så sa de bara till oss från "Slovenia". Det roligaste var att de verkligen pratade så som vi pratar när ska ska härma folk som försöker prata svenska men inte kan. Fast nu på engelska. Riktigt roligt faktiskt.
Vi åkte dit en tisdag. På lördagen fick jag feber. Sov hela måndagen. Var uppe och åt mat. Åkte hem 03:00 från hotellet, till flygplatsen. Sedan gick flygplanet mellan 5 och 6. Resan gick bra först, men sedan började jag kräkas. Skit drygt. Grejen var att jag inte hade något att kräkas upp, så jag bara hucklade. Inte kul alls. Sedan åkte vi bil hem. Det var ännu värre, men det är inget att tänka på. Och ja, jag är fortfarande sjuk. Blev sjuk 12e juli. Nu är det den 30e. Har varit sjuk i 2 ½ vecka alltså. Men inlägget har inget att göra med min sjukdom. Jag vill bara bli frisk och komma ihåg Tunisienresan som något bra. För jag hade kul enda tills sjukdomen kom.
På tal om Tunisien, så hade hotellet flera aktiviteter. De hade vattengymnastik, vattenpolo, fotboll och sedan någon dans och sång. Där tjejerna tjöt och killarna röt. Hörde inte var de skrek men det lät inte bra och det var jättedrygt när man låg där ute för att få lite lugn och ro. Men jag erkänner att det var väldigt underhållande att se på, för det var det.
don't want you ever to read
JAG MISSAR EMMABODA! JAG MISSAR WAY OUT WEST, kanske. Kanske är ett bra ord. Eller under dessa tre veckor har jag alltid tänkt att "jag är nog snart frisk", men ack så fel jag haft hela tiden. Jag kommer få vara i mitt hus här i hela mitt liv känns det som. Jag hoppas verkligen jättemycket att jag kommer ner till Göteborg. Franz Ferdinand och Bd, fan, jag vill verkligen se dem. Franz för att de är grymt bra och jävlar vilken grej. Jag dör lite när jag tänker på det. Bd för de lyssnade jag på jättemycket förut, de betydde på något vis en del då. De är den enda chansen att se dem. Jag måste få den. Jag har ju biljetten som jag inte ens betalat själv. Orka det här.
Ikväll, om en timme, ska jag se på American Pie. Ska bli kul. Ska se den ensam, jag tror inte att någon i min familj vill se den. Men det är ok. Ska försöka somna tidigare inatt. Jag har sömnproblem för jag gör ju ingenting på dagarna, men jag kan ju inte heller. Somnar efter 2 hela tiden och jag gillar det inte. Då är jag trött på morgonen och sedan somnar jag i soffan. Inte bra på något vis. FRANZ. Hjärta. Löv.
Dagens låt: Your Diary - Franz Ferdinand
HEHHEHEHHEHEHEHHEHEHHE franz.
Ok. Det går inte att vara en Emma Eklund om jag inte får se Franz (och bd) på Way out west. Går inte. Tänk er. Nej, gör inte det. Men tänk er vad vackra Franz kommer vara. Ingen vill missa det. Ingen vill missa Göteborg heller. Göteborg är fint. Fina människor kommer vara i Gbg samtidigt som Franz.
Det är en spårvagn på bilden. (Uppenbart egentligen). Bilden är tagen i Göteborg av min syster. Det är även andra föremål på bilden men jag orkar inte beskriva dem. (Undrar om passagerarna i spårvagnen såg att de blev fotograferade).
Jag längtar tills söndag, då är det Wild Kids. Jag kanske missar, men då kan jag kolla på webben senare. Har redan sett säsongen och allt, men det är kul. På söndag är jag kanske frisk. Får hoppas på det. Nu orkar ingen längre.
jag tycker du är okej
Dagens låt: Det är så det ska va - Wednesday
hela världen snurrar så
waiting for the hint of a spark
Dagens låt: I will follow you into the dark - Death cab for cutie
död
sjuk kan man säga
Det är jävligt drygt att vara ofrisk. Har varit sjuk i 2 veckor nu. Inte en kul grej, absolut inte. Jag saknar lite människor också, men det är drygt att sakna folk så jag saknar bara några få som är värda det. Det skulle kunna vara elakt, men det är det inte. På tal om ingenting hade jag namnsdag igår.
kossa
Igår kväll när jag blev att må en aning bättre, började jag att läsa mina gamla dagböcker. Det var jätteroligt. Vilka tankar och idéer jag hade som liten. Nästan helt galet. Jag skrev på ett konstigt sätt och var verkligen jättedryg. Men då jag hade skrivit om känslor så kunde jag faktiskt känna av hur jag kände när jag skrev det. Jag minns det mesta jag skrivit. De händelser jag skrivit om. Vissa grejer är dock helt förträngda. Då känns det bara knäppt. Men efter att jag läst mina dagböcker försökte jag sova. Det gick inte bra alls. klockan blev 3 på morgonen och jag låg bara där och försökte se till att jag inte skulle kräkas. Jag lyckades, för jag kräktes inte. Men fan vad det var svårt att somna.
På något vis måste jag iallafall ha somnat, för jag vaknade runt 8. Hade jätteont i magen, kändes som kräks plaskade runt där och bara väntade på att få komma upp, men jag kräktes inte. Gillar inte att kräkas. Jag hade jätteont i min vänstra arm. Kunde knappt röra på den eller göra någonting. Vattnet var slut, så jag fick gå upp ur sängen och fylla på. Det gjorde ont att gå. Jag drack vatten och somnade om tillslut. Hörde mamma härja på övervåningen, sedan stack hon och Anders. Ganska skönt, men jag fick ju ingen medicin. Mamma trodde säkert jag var frisk, men det är jag inte. Jag är sjuk och lättirriterad. Har varit uppe lite då och då idag. Druckit apelsinjuice. Jag har mått illa hela jävla dagen. Jag är sugen på sura godisar. vi har ingenting jag vill ha hemma. Mamma blir jag irriterad på så fort jag ser eller hör henne. varför vet jag inte, men jag bara blir det.
Min syster, Hanna, hon fyller 18 år imorgon. Vi ska upp tidigt och gratulera henne. Sedan ska vi åka till Saxdalen, hem till pappa. Grejen är att jag är sjuk och jag orkar inte. Jag hatar att mamma och pappa ska bestämma saker utan att jag vet om det, utan jag får veta det en dag innan. Att jag ska åka hit och dit. Jävligt drygt. På söndag ska vi åka med pappa till Jönköping. Hälsa på släkten. Det ska bli trevligt. Men först måste jag ju bli frisk. Fan heller att jag vill dit om jag är sjuk. Jag orkar inte kräkas mer. Jag orkar inte vara någon annanstans än på mitt rum här. Plus att innan imorgonbitti måste mamma tvätta mina kläder från Tunisien. Ofta hon kommer hinna, men jag kan inte direkt springa runt halvnaken i Jönköping. Nej tack. Verkligen nej tack. Just nu mår jag illa. Jag hatar det här. Jag är den enda som bryr sig om mig. Eller jag bryr mig om mig. Jag vet inte hur man skriver det, huvudsaken är att jag själv förstår. Någon dag ska jag skriva om Tunisienresan. Det lär väl bli efter Jönköpingresan eller senare ikväll, beroende på vad jag vill. Jag tänkte se lite på tv ikväll, men vill gärna ha sura godisar. Det är inte för att jag vill ha godis utan för att det är det enda jag är sugen på. jag har tvingat i mig lite tacos, men det var äckligt. Jag hatar när jag hatar all mat. Nu har jag till och med tappat bort mig. Jag vet inte vad jag skriver om längre. Jag ska nog kolla runt lite på kända bloggar för det är sjukt kul. Sedan se på tv. Sedan vet jag inte. Kan inte sova, för jag mår illa. Jag hatar att säga, skriva eller höra "mår illa". Jag blir endast att tänka på Magnus Uggla och gorillor. Därefter dyker namnet Pernilla upp i mitt huvud. Allt tack vare låten som jag inte kan namnet på. Det jag vet är att jag inte gillar låten, och det räcker.
-
äntligen på väg
oh what can I do
Arvikas låt (som jag minns och har på datorn): Dreaming of you - The Coral
don't slow me down
Måste bara få säga att sova är en av de bästa njutningar som finns i livet. Somnade igår när jag lagt mig i sängen. Vaknade tjugo i fyra på eftermiddagen utav att pappa kom in i rummet. Skulle gärna sovit längre, men steg upp. Har varit tvungen att packa ner kläder i resväskan. Jag åker ju flygplan till Tunisien imorgon. Det ska bli jätteskönt att komma ifrån Sverige, komma till solen. Dock följer inte kameran med. Pappa glömde alla sladdar hemma hos sig. Jag blev ganska irriterad, men eftersom jag hatar bråk, så höll jag det inom mig. Pappa är så jävla glömsk. Det är nog det jag ogillar mest med honom. Egentligen inte, men det är ingen viktigt. Jag orkar inte klaga. Det är bara drygt.
Dagens låt: Repitilia - The Strokes
arvikafestivalen
På morgonen på onsdagen mådde jag inte bra. Hade feber och huvudvärk. Jag kräktes. Det mesta var galla. Inte alls kul. Men jag hade tid att vila, så fram mot kvällen mådde jag bättre. Träffade lite folk under kvällen, men gick och la mig ganska tidigt trots allt.
På torsdags morgonen ville jag helst sova, men jag gick upp relativt tidigt ändå. Vi gick iväg och duschade. Duscharna var iskalla. Har inte varit med om någon värre dusch. Jag kände hur mitt huvud började ila och hur jag nästan skulle svimma. Det var så obehagligt, men jag blev en gnutta renare iallafall. Jag struntade i att se Timo och Markus. Jag var alldeles för trött. Självklart såg jag Håkan. Stod och dansade och hade det kalas. Såg även Kate Nash och The Kooks. The Kooks var jättebra verkligen. Något jag kommer att komma ihåg. Såg Tuva och Siri då med. Träffade även alla 4 Karlstadsbor och köpte deras Demo. Vi träffades dock inget mer under hela festivalen. Men, jag träffade Malin. Vi gick runt lite. Fick gratis cider av randomfolk, vissa vi inte kände, andra någon av oss kände. Det var kul. Mycket kul, japp. Malin åkte hem. Senare var jag vid ett camp som inte var ett camp. Där folk var. Eller; jag, Hanna, Sanne, Daniel, Hampus som sov, Nima, flera som sov och sedan kom det folk fram och tillbaka som jag inte kommer ihåg namnen på. Eller, jag kommer ihåg namn om jag ser dem. Det gör jag lätt. Gitarr-pojken kom och sjöng och spelade Håkan med oss. Det var fint. Vi kalasade hela natten. Mycket kul. Håkan, Franz och allt som erbjöds var det som gällde. Gick och la oss runt fem-sex-tiden på morgonen tror jag. Klarade hela kvällen bara på att få gratis dricka. Gillar sådant.
På fredag morgon mådde jag bra. Det gjorde jag. Sov inte alls länge, men var inte jättetrött utan här var det glatt humör. Eller inte hela tiden. Vi gick till stan och jag hade ont i magen, men det gick över. Åt pizza, gott var det. Men solen stekte på lite för mycket ibland. Jag såg Lykke Li från avstånd. Senare på kvällen var det kent och det var grymt bra. Konfettiregn precis som på Peace and Love. De spelade inte helt samma låtar. Fick höra Vad två öron klarar av nu med. Det var en bra konsert. Mycket dans. Sedan såg vi Interpol ett tag. Det var bra, men jag var trött. Hade kul på kvällen. Skulle på bajamaja. Kollade vilka dörrar som var låsta osv. Så ryckte jag upp en dörr. Där stod en pojke med en öl i handen och på själva toan satt en annan pojke med en likadan öl i sin hand. Han som satt ner bajsade. En man bredvid mig började skratta jättemycket. han tyckte det var jättekul, och det var det ioförsig också. han erbjöd mig en cigg mot att jag öppnade dörren igen. Sagt och gjort. Lättförtjänt lär jag då säga. Även den här kvällen kom gitarr-pojken och hans vänner och spelade Håkan med oss. Men denna kväll var folket inte lika kalas. Men jag hade kul ändå. Gick och la mig vid fem. Kändes som om det var dags då.
På lördagen, sista riktiga dagen. Jag vaknade halv tre med huvudet utanför tältet. Jag hade vänt på mig i sömnen för det blev tydligen för kvavt i tältet. Men jag var utvilad när jag vaknade. Jätteskönt var det. Gick upp, försökte göra iordning mig. vet inte om jag lyckades, men orkade inte bry mig. Det var okej iallafall. Det var först sol, som det varit alla de andra dagarna. Solen har verkligen stekt så jag ville bara dö och komma undan ett tag. Men den här dagen, då kom lite duggregn. Halleluja tänkte vi, men hej hopp så började det ösregna, och inte lite heller. Det verkligen öste ner. Det förstörde humöret en del och det blev kallt. Men mina grejer klarade sig iallafall. Värre för dem som fick tält obra. Fick gratis dricka i tältet där vi höll till oftast. Gick iväg och såg Maps med Hanna, Elin, Hampus, Daniel och Nima. Köpte Thaimat. Jättegott. Gick tillbaka. Drog med Sanne till Death cab for cutie. Såg dem. Det var jättebra. Lyssnar inte jättemycket på dem, men spelningen var jättebra. Och det var bara så kul att se Sanne så pass glad också. Vi gick tillbaka, mötte Lisa, sedan gick vi tillbaka igen och såg Hot Chip. Sedan tillbaka till campingen. Sanne gick och la sig. Jag gick bort till Hanna, Daniel, Nima och Hampus och de där. Alla sov förutom Hampus och Nima. nima var vaken ett tag men han sov också. Satt och pratade med Hampus tills klockan var fem. Kom fram till att det skulle vara värt att sova i två timmar. Gick och la mig men kunde inte sova, för grannarna kalasade med musik som dånade i mitt huvud. Jag låg oglatt och höll i min mobil och var orolig för att försova mig.
Men, klockan blev sju. Jag gick upp. Åt pommes till frukost. Hade ihop mina grejer. Hämtade Hanna i deras tält, väckte Sanne. Vi hade ihop min mammas tält. Sedan hade det gått någon timme. Jag gick iväg till mig buss och åkte hem. Den pojken bredvid mig var dryg och såg påverkad ut. Jag gillade det inte. Men efter några timmar kom jag hem. Efter lite problem på bussen och sådär. Eller, mitt problem var att mina ipodshörlurar slutade att fungera efter en kvart. Och de runt om mig satt och härjade. Men det fixade sig tillslut.
Nu är jag alltså hemma. Har packat upp och duschat. Så jävla skönt. Snart ska jag sova, och det länge antar jag. Om två dygn är jag i Tunisien. Det blir skönt hoppas jag. Men sammanfattningsvis nu då. Arvika var så jävla bra. Visst hade den sina minus-sidor (föressten, om jag får barn och barnet är en pojke ska barnet heta minus), men festivalen var lätt bra. Jag minns det jag minns, och vill bara minnas det bra. Och det är det jag gör när jag tänker tillbaka på den. Jävlar vad kul man kan ha. Umgicks ioförsig med folk jag aldrig kommer träffa igen, eller säkert råka träffa, men då inte prata med. Men det gör varken saken bättre eller sämre. Arvika var grymt kul. Kanske roligare än Peace & Love. Men nej, det går inte att jämföra. Det här var en sak för sig. Jag ska absolut dit nästa år igen. Får hoppas att någon liten eller stor vän följer med då, så det blir ännu mer kalas. Men vem vet. Inte jag. Jag ska dit. Lätt.